Puff

Ja jävlar vad jag skall njuta av denna helg. Det har sagts förut, och det tåls att sägas igen - man lär sig att uppskatta sin fritid så enormt mycket när man väl jobbar 5 dagar i veckan.
Thank you.

Ser framemot imorgon kväll som skall spenderas barnledig, välbehövligt så det skriker om det.
Ska bli skönt att få vara sig själv ett dygn. Utgång är mer eller mindre inplanerad, men det märks hur det blir. Oavsett så tror jag att det blir riktigt bra.. bara jag hittar något vettigt att ha på mig så. ^^

Investerade lite i mitt hem idag och köpte nya posters att ersätta de urgamla kinatecknena med. Det var dags. Så nu pryds väggarna av svartvita bilder på gamla filmstjärnor, vilket jag utsett som tema för min lilla "etta" i v-rummet. Just nu huserar James Dean, Greta Garbo och Marilyn Monroe på väggarna.
Audrey Hepburn är en våt dröm.. nåväl. Fler ska det bli iaf. Och jag fick äntligen tummen ur och beställde en till bokhylla så jag kan tömma ett par av de sista kartongerna som är kvar. Då fattas bara en hylla till köket i möbelväg. Jag börjar bli riktigt jäkla nöjd och trivs i min lya.
Har bott in mig ordentligt.
Känner redan nu lite sorg för den dagen då jag lämnar denna lya - för jag menar, jag kommer ju inte bo här i all evighet.

Haft fö en trevlig kväll med Liv och Henke i lekparken på deras gård.
Tack vare Liv har jag en kass låt i huvudet, men vafan. Så länge ungarna är glada så. ^^
Ramses har blivit himla duktig på att cykla, men det märks att han inte på långa vägar är mogen att hantera det. Han förutser inte faror och bara trampar framåt utan att tänka efter.
Thank god för vinter då cyklen är undanstoppad..

>

Hösten är bra skit. Det känns riktigt bra att kunna svida om till lite varmare kläder och sitta och småhuttra om kvällarna nu över en kopp kaffe och kramas lite i mörkret. Me like.

>

Trots att jag försöker låta bli, så smyger sig framtidsfunderingarna på mig när jag minst anar det.
Och, jag känner ju mig själv. Vissa saker kan man inte förutse.
Men jag har en bra känsla, blandat med viss spänning. Det ger sig i sinom tid.


I julklapp denna år önskar jag mig fortfarande den där förbannade kristallkulan.

Av denna dag hittills så uppskattar jag morgonen allra bäst.
Så vill jag vakna så ofta som möjligt.

Dagen har fortsatt i gårdagens tecken.. med mycket som bara passerar mig i ett sus, jag orkar verkligen inte låta saker ta fasta på mig. Jag är i min bubbla och världen utanför är kall och konstig.
Jag vill inte förstå den och i skrivande stund vill jag helst inte ta del av den heller. Jag vill bara krypa ner under en filt i soffan och gömma mig en stund i min borg.

>

Vad är det för fel på alla förbannade myndigheter som finns i detta land?
Jag blev förbjuden att ta Ramses till dagis imorrn då jag inte på papper tackat ja till dagisplatsen - trots att jag faktiskt var och lämnade av alla nödvändiga papper i Kommundelkontorets brevlåda i helgen - vilket i sin tur lämnar bollen hos dem. Det är inte mitt problem om de inte kollar sin förbannade brevlåda.
Försökte ringa till KDK - och människan är ute i tjänsteärenden resten av dagen. Hur i helvete ska jag då kunna ordna till något?

Efter ett uppgivet samtal med biträdande föreståndare på dagiset så fick jag deras tillåtelse att komma in med Ramses som vanligt imorgon, de tar på sig allt ansvar och ställde sig på min sida då jag faktiskt lämnat alla papper. Jag har för en kort stund återfått hoppet för några få av De Gråa.

Ramses blir för övrigt berömd hela tiden från dagis. Att han är artig och vältalig, duktig och självständig.
Att han är så lik mig, att det är tydligt att det verkligen är min unge.
Att han klarar av det mesta som vissa av de större barnen fortfarande har problem med.

Varför får jag nästintill aldrig se den sidan?
Varför får jag oftast se trotsungen, gnällspiken, de luriga små ögonen som avslöjar att han återigen gjort något som han mycket väl vet att han inte får göra?

Jag finner ingen tröst i "Han trotsar dem han känner sig tryggast med".

Giv mig styrka.

>

iPodHits:


Blutengel - I'm Dying Alone

H.I.M. - Gone With The Sin

Depeche Mode - Precious

Martin Kesici ft. Tarja Turunen - Leaving You For Me

Mortiis - Mental Maëlstrom

Denna dag har gått ungefär så mycket åt helvete som det bara kan. Jag tänker inte ens dra varje händelse för sig - allt jag säger är att det är tamigfan otroligt vilket oflyt man har vissa dagar.

Dock, så har jag inte orkat ta åt mig av det alltför mycket, utan försökt skratta åt det och försökt låta det rinna av mig. Och, septembermörkret till trots, så har jag lyckats ganska väl vill jag påstå. Mm-mm.

Dessutom är detta en sån dag då jag ogillar att vara tjej.
Är sådär lite extra fjantig idag. Varför vet jag inte ens riktigt. Det blir så ibland.

Och något jag avskyr, är att jag alltför ofta vid läggdags blir som en mörkrädd liten 6-åring igen och vill gömma mig under täcket för att undkomma monster som bor i nattskuggorna.
Men. Jag ska våga konfrontera det. Hoppas jag.
FFS, jag är ju faktiskt en stor flicka nu, borde inte jag lärt mig att sova ensam vid det här laget?


>

Efter ett ganska bra samtal inatt så är dammkornet åter på min axel. Det är... det är.
Det är infekterat och lär ta sin tid att läka, om det läker alls. Men, det är inte längre ett varigt sår.

>

Ser framemot ett barnledigt dygn i helgen. Utgång är inplanerad men inget säger att allt går som planerat.
Ärligt talat känns det nog mer lockande med ganska tidig hemgång och en lat morgon i sängen följande dag. Det ger sig. Tror att det blir lika bra hur det än blir.

Söndag är nog den minst behagliga dagen på veckan. Då tar man igen allt skit som man försakat i veckan och därtill är medveten om att ännu en jobbvecka är framför en. Jävlaskithelvetesbajs.
Jag vill ha ledigt i en vecka. ^^

Nåväl, helgen har faktiskt varit ganska behaglig, så när som på lite Ramsesbråk och en mobil som ringt i tid och otid.

Igår besöktes Annelundsparken i sällskap av Liv, och det riktigt strålade om båda barnen. Det är så härligt att se att Ramses faktiskt har den effekten på Liv som vi hoppades på. Dock så hoppades jag på att Liv skulle dra ner Ramses till sin lugna nivå litegrann men det har vi inte sett röken av än ivf. ^^
Annelundsparken ska iaf besökas mer frekvent.

Och, faktiskt, som ett stort bonus, så fick jag en rejäl sovmorgon idag. Ramses var och tjatade på mig ett par ggr men lät mig ändå ligga och halvsova till klockan 11. Hur ofta händer det liksom? : D

Och tack Henrik, för en otroligt bra helg.

>

Jag har förutsett varje steg i händelseförloppet och nästan prickat in ordagrant allt som sagts.
Så nånting har jag nog lät mig genom åren.

Jag är inte hjärtlös, men ett litet "förlåt" räcker inte alltid ända fram. Men det kvittar faktiskt. Det finns ingen tillit, inga skyldigheter eller rättigheter kvar, alls. Det är infekterat för evigt.

>

Dagen skall spenderas med diverse tvätt och städ faktiskt.. ska bli ganska så skönt att påbörja en ny vecka med ett rent hem. Whambam.


>

	Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem,
	och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta."
	Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna."
	Och han sade till mig: "Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten.

Sedär, det förutsägbara har än en gång inträffat.
Detta förutsåg jag för länge sedan, och se; hade inte jag rätt än en gång?
Nu väntar jag på nästa steg, kôrs i taket om jag skulle ha fel nu.

Den stund då någon annan får mig att tvivla på mig själv, så är inte den människan värd mitt bekymmer längre. Den stund då jag faktiskt måste försvara mitt beteende, så är nånting jävligt knas. Den stund någon ställer krav på mig till sin fördel, så är något ännu mer knas.
Den stund, då jag faktiskt tvivlar på den personen, är den stund jag inser att jag ändrat mitt intryck om denne till något annat, då jag nu ser människan innanför skalet.


See?

Men å andra sidan - tack för att du gjort det lättare för mig att räkna bort dig. Som att borsta bort ett dammkorn på axeln. För det är vad du är - borta.


Och återigen försöker jag stå med båda fötter på jorden och minnas vad det är jag värdesätter i mitt liv och vad jag värdesätter hos de underbara själarna omkring mig.
Jag vet faktiskt vem jag är. Klart, jag kan förvånas över mig själv ibland, men i grund och botten vet jag vart jag vill leda mitt liv.

>


Ramses har hamnat i en ny rejäl trotsperiod. Hur jävla underbart som helst. Det skriks och gapas och slåss. Saker tas sönder i ren protest. Allt är en maktkamp.
Kan någon bara förklara VARFÖR så härdar jag ut även denna gång.

Vad jag längtar efter en härlig dag med mamma-Ramses-mys.

Så var ännu en dag snart till ända.
Måste faktiskt säga att det varit en ganska behaglig dag, ett Ramses-utbrott till trots.
Lagat löjligt god mat och ätit så mkt att jag kommer att ha ont i magen i flera dagar.

Var in på Stengården efter jobbet idag och handlade upp mig på en del fina stenar och en massa god rökelse.. Det doftar så mysigt hemma nu. ^^ Jag börjar verkligen få in den där "detta är hemma-känslan" i lägenheten, jag har verkligen börjat bo in mig här. Som jag känner det nu, så tänker jag nog bo i denna lägenhet nåt år eller tre iaf. Time will tell.

Jag ska verkligen ge mig fan på att börja plugga in teorin nu också.. ska bara lyckas klämma in det nånstans. :p

Nej, jag besitter en ganska härlig känsla av välbehag. Klart att jag har kvar min "vardagsstress" men jag lyckas däremot trycka ner den till den grad att den inte påverkar mitt psyke på samma sätt som jag låtit den göra innan. Och det är skönt. Otroligt skönt att ha lite kommando över mitt liv igen.

>

Åh, ni underbara själar i mitt liv. Ni anar inte vad ni gör för mig genom att bara finnas.

Då var det bara att återgå till verkligheten igen med något inrutad vardag. Bah.
Vaknar jag inte på morgonen och känner "Men så skönt med en ny dag!" så är något antagligen knas.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför det är så svårt att hitta ett jobb där jag faktiskt stormtrivs? Är det bara det att min misantropiska ådra gör att jag borde arbeta själv?

Fröken Udd, ta och packa ner dig till Borås och börja jobba med mig igen!! Vi skulle vara så lyckliga tillsammans på lilla Ryda, du och jag. Du skulle ääääälska stället! ^^ Jag saknar så förbannat mycket att jobba med dig.. *fJoRtIzZGRiNa* ; D

Min bovärd gnällde över att jag kopplat in tvättmaskinen fel och jag fick 14 dagar på mig att sätta dit en godkänd koppling. Så nu tvättar jag med fel koppling i ren protest. Mohaha.

>

Om jag hamnade i koma och man ansåg att jag aldrig skulle vakna igen; skulle du då vara en riktig vän och dra ut sladden?

>

Yscha. Det märks att det är höst. Alla dessa förbannade funderingar som börjar snurra i huvudet. Alla dessa krav och måsten som jag ställer på mig själv. Varför gör jag så egentligen? Kan det möjligen vara att året börjar lida mot sitt slut och att jag blir stressad över att få så mycket som möjligt gjort?
De saker som mest snurrar i huvudet är givetvis sådant som jag inte kan påverka alltför mycket själv, utan det är saker som sker i sinom tid. Som vanligt. Jag ogillar att inte ha kontroll.

Bah, ge mig en kristallkula så jag har någon aning om vart livet bär.

>

Veckans musik:

Depeche Mode - It's No Good

Depeche Mode - Lilian

Rammstein - Links 2 3 4

Anna Vissi - Everything

In Flames - Come Clarity

Sådärja, då har jag gjort min medborgerliga plikt och röstat. Hah.
Känns lite skönt att ha pekat finger åt staten - för jag menar, trots ett tiotal alternativ så är det ingen som faktiskt har de åsikter jag är ute efter. Eller ja, de kanske har några, men på varje bra sak som de står för så finns det 5 dåliga. So there. Jag har nu röstat mig till rätten att gnälla de närmaste fyra åren igen.

Efter röstningen så bar det av till parken vid Fjärdingsskolan där barnen fick springa av sig - eller ja, mest Ramses. Det märks att han inte varit på dagis på två veckor.
Men det känns lite skönt att vara mamma igen, och jag har återigen påmints om varför jag valde att bli mamma från första början. Jag är evigt tacksam för att jag fått bli mamma till just min Skitunge.

Kärlek. <3

Och sicken glädje jag kände när lilla Liv kom fram till mig och kramades när vi möttes upp vid äldreboendet innan röstningen. En sådan härlig unge hon är alltså..

Dagen i övrigt skall nog spenderas med diverse städ och plock, bror och mor ska över en sväng nu innan han åker tillbaka till Boden och sedan skull vi nog besöka någon mer lekpark senare idag. Märks.

Har för övrigt utökat mp3-samlingen med ca 150-200 låtar till igår.. Kärlek. ^^

Nu har ungen landat hemma, det är liv och rörelse på Solvarv igen.
Jag fick stora kramar och ett "Jag saknade dig mamma" - bättre present än så finns inte.
N E V E R.
Tydligen så uppskattades det nya golvet, Ramses la faktiskt märke till det. ^^
Vi har ätit sushimiddag och lördagsgodis och bara varit. Så sjukt vanligt och behagligt bara.
Vid tillfrågning om lekparksdag med Liv imorrn så hoppade han jämfota och jublade - antar att det ska vara ett bra tecken? ;)

Dock ska pojken läggas snart och jag skall spendera kvällen med att sortera diverse pappershögar i "släng" och "släng inte". Typ. Kanske tom arkivera räkningar? Märks.

Har för övrigt lite funderingar på saker och ting, som gärna skall vädras vid läggdags för min del. Där är en ganska stor orsak till varför Mari sover dåligt ensam. Det är rentav.. läskigt ibland, att bli ensam med sig själv och sina tankar, i allt mörker och all tystnad.

>

Vad jag uppskattar att ha människor som förstår mig i min omkrets. Så fullständigt dyrbara själar.
Var och en betyder något så otroligt för mig, på varsitt vis. "Tack" är ett alldeles för litet ord men det enda som svenska språket förfogar över.

Tack, för att ni finns i mitt liv.

Jag saknar min unge så det gör ont i mig. Men imorrn så är han hemma igen och världsordningen är räddad. Jag längtar.

För övrigt så upplever jag en av de behagligaste fredagkvällarna på länge.
Jag trivs.

Mitt hem ser ut som ett jävla slagfält. Nu när jag precis börjat få någon ordning - ja då ska de lägga nya golv här. Visserligen är det jag som beställt golvbytet - men vafan! Det är bäst för dem att det blir bra...

Nåväl. Veckan hittills har spenderats helt enkelt med att chilla, egentligen. Jobb, kaffe hos mor, kvällsprommisar med Flurryglass och så har jag luftat det nya Plastkortet på stan idag, i min ensamhet och frihet.
Tänka sig, att friheten i att inneha ett Plastkort får mig att må ganska bra. Jag känner mig mindre begränsad på något vis.

Och för er som inte vet, så har min dator varit besatt av supervirus vilket i sin tur ledde till att jag var tvungen att spärra alla kort och koder och leecha på andra tills nya anlände då jag inte kommit åt mina pengar (ja man kunde ju gått till banken men när hinner jag med sånt?).

Trots att jag saknar Ramses så jag får ont i hjärtat, så njuter jag av tystnaden, av friheten, av att slippa ansvar om än så bara för en vecka. Jag kommer att ha helt nya krafter när Skitungen återvänder.


Bah. Det är så mycket mer jag skulle vilja skriva om egentligen.
Men det finns en tid för det med.


>


Nu, ut i mörkret på en promenad med en latte i handen. Jag gillar hösten. ^^


Veckans musik:

Blütengel - Bloody Pleasures

Mortiis - Mental Maëlstrom

Nightwish - I Wish I Had An Angel

Efter denna mardrömshelg så tackar jag de högre makterna för att min son är frisk och lever.
Helgen har i stort sett spenderats på sjukhus med dropp, inhalationsmediciner och blodprover en gång i timmen, dygnet runt. Sovit kring 5 timmar från lördagmorgon till måndagkväll, och på det själv blivit sjuk.
Aldrig mer vill jag vara med om denna rädsla, den skräcken jag upplevde när jag satt där och såg min son delvis medvetslös, kippandes efter andan. Ingen förälder ska behöva uppleva det.

Nu är vi tack och lov hemma och någorlunda krya, Ramses är sitt gamla vanliga jag men blir trött fortare och orkar inte hålla igång i samma tempo än ivf.
Imorgon skall jag till jobbet och Ramses blir hemma från dagis resten av veckan med min mor.
Lika bra, känns det som.


Vidare, så har jag under den gångna helgens sömnlöshet hunnit fundera över mycket saker i min tillvaro, och fått mycket insikt. Vilka människor jag värderar i min vardag, och vilka människor som värderar mig i gengäld. Människor som inte sätter energin i obalans. Människor som inte får mig att må dåligt.
Människor som ser mig för den jag är, och finns för mig.
Jag erkänner - jag klarar inte av allt själv. Någon måste hålla mig i handen ibland också.
Jag måste också känna trygghet.

Jag ser för mycket på gråzonerna - ibland måste man faktiskt se på saker i svart eller vitt. Man kan inte anpassa sig i det oändliga. Och ibland, faktiskt tänka på sig själv i första hand.

Jag styr ödet, ödet styr inte mig.




"Älska de du kan. Rör vid de du kan nå ut till. Låt de andra gå."

Äntligen äntligen äntligen fredag.
Ah, vad det skulle vara skönt att slippa vuxenmåsten i 24 timmar. Jag skulle må som en gudinna efter det.
Det är helt otroligt hur moder Natur hinner med årstiderna.. jag hinner knappt vänja mig förrän nästa börjar.

Har kommit igång sakta men säkert på restaurangen. Öppningen har blivit uppskjuten till på torsdag nästa vecka - lika bra. Det härliga med att vara med från början, är att man får bestämma var allt ska vara, hur allt ska stå. Köket blir som JAG vill ha det. ^^ Dock har jag inte alltför höga tankar om hur samarbetet blir med min nya kollega.. Har svårt med sega människor, och detta är ett typfall. Men men, jag kommer att göra mitt yttersta givetvis för att vara professionell, som alltid. Jag gillar min chef iaf, en otroligt skojfrisk person som verkar värna om personalens bästa i första hand.

Och helgen då? Mja.. blir nog inte speciellt mkt utöver det vanliga. Storstädning, utelek, filmkväll - om jag nu nånsin orkar ta mig till att koppla in hemmabiot..
Eller jo, vi ska ju ha en playdate i helgen med Henke och Liv, känns riktigt roligt.
Jag tror att de två barnen kan lära sig något av varandra. Henke, är för övrigt en sådan människa som jag saknat i min tillvaro den månaden jag bott i Borås. Någon med sunt vett i skallen, lagom dos med bitterhet över mänskligheten och dessutom allround reko människa. Detta gillas.

Och så väntar vi med spänning på hur Jets-Mean Machine-matchen går i helgen. Har en ganska knasig magkänsla om den, känner på mig att något helt oväntat händer.
Jag saknar..

Och så hände det jävliga, det jag skulle hinna med att göra innan bror, men inte ens det fick jag ha - ungjäveln har köpt en bil. Jävla skit. Jag skulle ju hinna med det före. ^^ Men iofs, han är en skrothög från -84. Min första bil ska åtminstone vara snygg. :p


Vidare, så känner jag mig förbittrad över hur samhället glömmer bort de sina och blundar för problem som är så uppenbara. Hur små barn far illa för att ingen orkar bry sig. Ingen orkar ta tag i det. Ingen orkar krama dem tillräckligt.
Jag kan inte bära hela samhällets ansvar på mina axlar, men kan jag rädda en är det bättre än ingen alls.


Bah. Krama mig också.




..förresten, vilka är det som läser min blogg egentligen? Hojta till så jag vet. ^^